Six Feet Under är en av de bästa, om inte den bästa jag någonsin följt. Varför? Vet inte, kanske den svarta humorn, dem deprimerande människorna eller kanske bara för att den handlar om begravninsentrepenörer. Vad jag vet är att den är fruktansvärt bra. Det lustiga är dock att på slutet av serien är man så less på vissa av rollfigurerna, speciellt Nate (Peter Krause) att man bara önskar att han vore död. Nu är det inte så att det är en dålig karaktär, utan man blir så jäkla less på hans velande fram och tillbaka. Frågan är dock om inte Ruth är bäst i serien. Frances Conroy som spelar henne gör ett riktigt bra jobb som den deprimerade och osäkra mamman.
Sen är så klart Michael C. Hall min personliga favorit. Fruktansvärt bra spelat av honom genom hela serien, med tanke på att det var hans första tv-jobb någonsin. Förvisso var han tämligen etablerad på Broadway, vilket syns på sina ställen genom serien.
Att säga vilken av säsongerna som är bäst är väldigt svårt, men måste nog iaf säga att säsong tre var lite av en besvikelse. Mellan de resterande fyra är det nog dock dött lopp (...) då det är jäkligt svårt att bara se ett avsnitt. Plus också för att varje avsnitt visar hur någon dör, vilket i vissa fall är tämligen intressanta dödsfall.
Känner att jag måste samla lite tankar för att kunna göra en ännu utförligare redogörelse varför alla borde se denna serie. På återseende.
Betyg:
5 av 5 likkistor
2008-12-08
Måndag
//
G. (((O))) .B
kl.
15:59
Etiketter:
döden,
michael c. hall,
peter krause,
recension,
six feet under,
tv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar