Nyårsafton

Jaha, då är det alltså dags för sista dagen på 2008, inte en dag för tidigt. Någon årskrönika blir det inte, utan istället koncentrerar jag mig på 2009 och framtiden. Nyårsafton brukar vara rätt trevligt, och är nog den av de obligatoriska festdagarna som jag rankar högst. Kvällen börjar iaf kl 18.00 hemma hos Herr Lindhé för att senare gå till Harrys för trerätters och sedan tillbaka till det Lindhéska hemmet för att invänta det nya året. Kommer bli mycket trevligt.

Det är lika spännande varje år att se ifall världen går under eller ej. Förhoppningsvis så är bara millenniebuggen några år försenad, om inte anant för att dem som blev livrädda vid årskiftet 99-00 och gick ner i skyddsrum ska få lite upprättelse. Skulle väl vara rätt fräckt om det nu vore så att världen gick under, eller att det släpps nån atombomb eller något annat fräckt så att jorden förvandlas till ett enda stort kaos. Jag är väldigt förtjust i post-apokalyptiska scenarion så det skulle passa mig som handen i handsken om man fick uppleva något sånt. Dock kan vi skippa alla mutanter och monster som brukar finnas med i dylik litteratur/film/tv-serier etc. Nej, karga och öde landskap vill vi ha, gärna att teknologin avstannar, för att sedan börja gå bakåt i utvecklingen så att man kan få uppleva någon sorts post-apolayptisk västern samhälle. Skulel vara väldigt fräck, typ som i den otroligt underbara filmen The Postman, dock utan Kevin Costner. Jag tror jag skulle passa utmärkt med två gigantiska Dirty Harry revolvrar jämte höften (Magnum .44?). Den stora frågan är väl dock vilken musik som skulle spelas, till själva undergången känns Raining Blood med Slayer rätt passande, och till dagen efter kanske Cult of Luna skulle vara vackert. Inte helt säker på vilken låt, men Dark City, Dead Man från Somewhere Along The Highway är fruktansvärt bra, så den tar vi.
Nu är väl det här något som aldrig kommer att inträffa, men visst fan vore det fräckt om det skulle bli så? Jag är övertygad!

Gott Nytt år!

NP: Smashing Pumpkins - The Beginning is The End is The Beginning

Måndag 19.46

Och apropå julen, så läser jag på aftonbladet att det är citat "tittarras" för kalle anka på julafton. Verkligen hemskt, 300 000 tittare! Nu är det väl lika bra att lägga ner det, trots att omkring 3,2 milj. såg det? Aftonbladet måste verkligen ha något emot Kalle eftersom de nu skrivit om det ett par ggr både innan jul och nu efter. Jag tittade faktiskt i år, vilket hör till ovanligheterna, och visst, man har sett det ett antal ggr, men fan vissa saker är sjukt bra. När mössen trär igenom tråden för att sy askungens klänning, när tomtenissen målar schackbrädet. helt oslagbart. När Aftonbladet, eller någon annan valfri person/ företag/ tvkanal, presenterar något som är bättre än det kan dem fortsätta lobba för att Kalle ska lägga ner.

NP: Dissection - Thorns of Crimson Death

Måndag

Då överlevde man julen i år igen, helt otroligt. Klappar delades ut och mat blev äten och är det dags att bryta julledigheten för den här förbannade bloggen. Idag har det varit full rulle, farbror, faster och småkusinerna dök upp runt lunch och det blev full fart direkt. Bland det första de små liven sade var att mitt rum såg stökigt ut och att jag var tvungen att städa, vilket jag höll med om. Däremot så hjälpte de inte till att städa de grejer de lekt med när de åkte hem, men det är ju en annan sak. Sen blev man tydligen så poppis att man fick en kram innan de åkte också, vilket inte hört till vanligheterna alls! Kan ju ha berott på att jag sprang med dem samtidigt som jag bar dem när vi var ute och gick, vilket de tydligen gillade. Vilken bra och duktig kusin jag är.

Julafton

Tänka sig, det blev en vit jul ändå, och med den kom ju faktiskt julstämning. Känns väldigt trevligt, som ett brev på posten kanske? Det är ju nästan så man borde bli religiös just av denna anledning. God Jul

Tisdag

Överst på denna sida kan man rösta om Kalle Ankas vara eller icke vara på julafton. På denna sida kan man se hur tittarsiffrorna ser ut år för år. Jag kollar väl på Kalle kanske varannat år, och knappas hela, men omröstningen som finns på första länken är ju rent ut sagt löjlig. Bara för att man slutat titta kanske man inte vill att det ska tas bort? FInns ju kanske annat att göra istället för att titta på tv då kl 15.00? Eller vad vet jag, klockslaget 15.00 är kanske heligare än vad som visas?
Visst, om nu tittarsiffrorna sjunker är väl det tråkigt, men vad ska dem annars visa? Pokemon? Bonde söker fru? Dansbandskampen? Nån människa som sitter i en fåtölj och delar med sig av sina julminnen? Känns ju helt meningslöst. Nej, jag håller nog med Arne Weise om att programmet borde får vara kvar. Är väl inte så många program i sverige som har över 3 miljoner tittare?
Dock förstår jag inte varför det heter Kalle Anka, det är väl inte så att det handlar om Kalle Anka, utan om olika Disneyfigurer? Eller? Och så vill jag önska att SVT tog sig i kragen och tog tillbaka segmentet när Piff och Puff har krig mot Kalle och Pluto, den riktiga, inte den som visas. Men den är tydligen för våldsam år 2008.

NP: Darkthrone - Kathaarian Life Code

Måndag 20.36

Sådärja då har man julstökat lite. Två laddningar knäck och kolakakor har det blivit, och jag tror inte att jag ska satsa på en karriär som bagare, även om det är rätt roligt. Knäck är nog bland det värsta som finns att göra, iaf att hälla ner skiten i formar. Har ungefär koncentrationsförmågan som en femåring när det gäller det.
Och nu är det väl dags att fortsätta listan. Dagens stopp: Storbritannien, och för första gången en 10-i-topp.

10. Skyclad
9. Paradise Lost
8. Jesu
7. Thin Lizzy
6. Led Zeppelin
5. Radiohead
4. Queen
3. Black Sabbath
2. The Beatles
1. Iron Maiden

Motivering känns väldigt överflödig.Dock kommer jag nog kommentera plats två istället, vilket kan vara en överraskning för vissa, och även för mig själv då jag tidigare alltid tyckt att dem är rätt överskattade. Men liksom mat så verkar även musiksmaken förändras ju äldre man blir.

Måndag

Jag är inte speciellt förtjust i julen. Kalla mig vad som helst, men nog fan är julen mer besvär än nytta. Saker ska handlas, fixas, lagas, bakas, pyntas, slås in, det ska åkas etc. etc. Varför måste det vara så jäkla komplicerat? Sen det där julpyntet ska vi inte tala om. Jag gillar inte tomtar, är inte förtjust i glitter eller änglar, men ändå ska man bombarderas med det från slutet av september. Räcker det inte med en månad? Nej hela hösten ska skrika ut att nu är det snart dags för den årliga julhetsen. Visst, det är trevligt att träffa släkten och umgås, men risken finns ju att det inte bli speciellt mycket umgås för alla eftersom det alltid är nån som måste fixa allting. Nej, när jag blir så pass vuxen att folk kommer hem till mig och firar jul så blir det minimalistiskt.
Nu kanske det låter som att jag är väldigt negativ till julen, vilket stämmer till viss del. Är inte helt säker på varför, har inte gillat denna helg på ett antal år nu, och känns som det blir mindre och mindre viktigt att fira den också. Kanske beror det på att det A) Är en kristen högtid, följt av B) som utnyttjas til max av allt och alla. Jag har inget problem alls med kommersialism, men alla större helger har nu blivit något för handeln att mjölka ur till sista droppen, t.ex. genom att börja att sälja julgrejer redan i september. Den här julen blir mest bilåkande för mig, jobb imorn i örebro, hem till Katrineholm på julafton, vidare till Nyköping samma dag, Örebro på juldagen och sen hem till Katrineholm igen. Tur att det är kul att åka bil. Nej nu är jag nog lite väl negativ, det kan vara rätt trevligt med julen när det väl är dags, och kommer nog säkerligen bli likadant i år också.
När jag ändå pratar om julen ska jag passa på att kora bästa jullåten också: The Pogues and Kirsty MacColl - Fairytale of New York.
Varför? För det första så är The Pogues ett väldigt bra band, och för det andra så är den bäst på grund av denna vers:

"Youre a bum
Youre a punk
Youre an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas your arse
I pray God its our last"

Fantastiskt bra!

Söndag

Dagens låt: Death Cab For Cutie - I will Follow You Into The Dark

Lördag 15.08

Det här bådar väl sådär. Eftersom jag ska jobbar nu i helgen (alltså idag, imorn), tisdag och torsdag här i Örebro, och åka mellan Katrineholm känns det väl inte skitroligt att åka bil i skitväder. Imorse regnade det som fan och var becksvart, kommer nog bli succé med alla stressade familjer som åker till släktingar för att fira julen. I och för sig är väl inte jag så orolig för min egen körning, kanske jag borde vara, men snarare alla människor som blir alltför försiktiga och istället blir faror för andra bilister. Om alla lärde sig att släppa förbi på ordentligt vis skulle trafiken flyta betydligt smidigare vid såna här tillfällen. Vill du inte köra i 90 på 90-väg, släpp förbi bakomvarande bilar istället för att vara upphov till dumma omkörningar. Dagens lektion från Per, varsågoda.
Nu ska jag åka till jobbet, kommer nog bli rätt roligt tror jag.

Lördag

I detta inlägg kommer vi nog att behandla två länder, nämligen Polen och Danmark. Anledningen till detta är att jag inte är särskilt insatt i respektive musikscen utöver en handfull band, så därför blir det två mindre listor.

Danmark:

3. Volbeat
2. Mew
1. Mercyful Fate/ King Diamond

Motivering: Mercyful Fate och King Diamond kommer för alltid att vara två av de bästa banden inom heavy metal. Falsettsången, de ockulta texterna och mestadels fantastiska melodierna är redan klassiska och troligtvis det bästa Danmark någonsin producerat. Jag kan nog inte komma på något bättre från Danmark alls. Anledningen till att de är på samma plats? När Mercyful Fate lade ner startade King Diamond det bandet med samma namn som honom själv, och innehöll för ett tag i princip samma uppsättning.

Polen:

3. Decapitated
2. Vader
1. Behemoth

Motivering: Behemoth är Polens, och kanske världens bästa black/ deathmetal band. Från att ha varit ett rätt ordinärt blackmetal band till deathmetal i absolut världsklass på 1999 års Satanica är beundrandsvärt. Infernalistiska trummor, corpse paint, ylande gitarrer och halvsunkiga artistnamn är tydligen ett framgångsrecept om man är från Polen. Texterna, vilka man inte alltid hör, behandlar satanism, ockultism och historia på ett intressant sett, vilket gör att man läser igenom dem, och dess tillhörande liner-notes en gång extra. Fruktanslöst bra!

Fredag

Nästa stopp i min resa runt i världen blir inte så långt hemifrån. Från ett grannland till ett annat, från öst till väst. Norge, kanske mest känt inom musiken för Aha och blackmetal, inga dåliga kontraster direkt.

5. Satyricon
4. Emperor
3. Turbonegro
2. Darkthrone
1. Arcturus

Motivering: Arcturus blandar hej vilt mellan olika genrer, från blackmetal till progressiv rock till någon form av klassisk musik vidare till cirkusinfluerade stycken. Fantastiskt bra, och väldigt udda. Sen att texterna gärna blandar in rent existentiella frågor till kvantfysik är väl ingen nackdel heller.

------------------------------

Och sen för att slänga in ett inlägg i den alltid lika roliga genusdebatten. Varför måste det vara ett sånt jävla problem om hur folk uppfostrar sina barn? Vill dem att flickorna ska ha rosa och pojkarna ska ha ljusblå, så låt dem få göra som dom vill. Och om de vil lgöra tvärtom så ska de få göra så också. Samhällsvetenskapens problem generellt sett är att allting ska förklaras antingen utifrån klass eller genus, vilket inte alltid innebär att det blir något bra av det. Om nu folk blir upprörda av att Magnus 4 år leker med barbie eller att Sara 6 år tycker om bilar så låt dem hållas. Eller iof, det kan ju leda till homosexualitet, och det vore ju verkligen hemskt. För alla vet ju att om man är avvikande som barn så måste det bli så när man blir vuxen. Nej, nu var jag ironisk och det var ju inte meningen så här nära inpå julafton.

NP: Black Sabbath - Changes

Fredag

Dagens Sideshow Bob:

Adam Duritz (sångare i Counting Crows):

King Buzzo (sångare/gitarrist i The Melvins):












Claudio Sanchez (sångare/gitarrist i Coheed and Cambria):












Matt Stone (skapare av South Park):

Torsdag 23.26

Ytterst produktiv dag verkar det här bli. Det här blir dock varken långt eller vettigt. Av någon anledning så har jag tydligen något gemensamt med Linda Rosing. Om man går in på min blogg via bloggtoppen.se kommer frågan "Om du gillar denna blogg kanske du även gillar" och så står det Linda Rosing. Verkar ytterst lustigt, måste vara alla mina skriverier om stureplan som får till det. Undrar om det även är tvärtom, hoppas det. Jag säger då det, jag och Linda är som ler och långhalm, vad det nu betyder.

NP: Neurosis - Locust Star

Torsdag 21.45

Idag är det dags för min senaste briljanta idé att realiseras. Nämligen att besöka några olika länder, och lista de bästa banden, allt enligt min alldeles egna åsikt och smak. Varför? Snarare, varför inte? Känns som en bra grej att göra såhär i juletider, och ett ypperligt tillfälle att få namedroppa. Målsättningen är att presentera ett land om dagen fram tills jag har slut på vettiga länder, sen blir det något nytt projekt att börja med. Men tillbaka till nue. Jag har valt att kalla hela spektaklet för rockin' all over the world, efter den gamla Status Qou dängan (rätt krystat, jag vet). Låt oss börja i vårt grannland i öst, Finland.

5. Callisto
4. Amorphis
3. Children of Bodom
2. Moonsorrow
1. Sentenced

Motivering: Sentenced är ett av få band som klarar att ha äckligt mörka texter om självömkan, förlorade tillfällen, brustna hjärtan etc. utan att ens vara i närheten av att kallas emo. Sentenced hade varit betydligt större än det numera halvsunkiga bandet H.I.M om de inte varit såpass deppiga till naturen (smaka på titlar som Excuse me while I kill myself, killing me killing you, the suicider). Finskt svårmod när det är som bäst.

Torsdag

Tydligen så har någon hyresvärd kommit på den briljanta idén med att införa nyktra studentboenden. Är väl kanske inte någon helt dum idé på sitt sätt. Tanken är ju fin i alla fall. Dock tror jag att det blir väldigt svårt att kontrollera att ingen dricker, knarkar eller gör något annat otillbörligt. Frågan är ju dock när kristna får gå före i bostadskön för att dem som alla vet är väldigt skötsamma och aldrig gjort någon ont. Eller varför inte låta asiater gå före? Asiater är erkänt flitiga och tysta, det ser man på tv. De är även fruktansvärt vänliga och artiga, så en nykter asiat borde ju vara det perfekta. Nej, jag tror nog inte på den här idén. Känns som att risken för diskrimering iom förslag likt detta är väldigt hög.
Nu är det väl rätt självklart att det inte är någon höjdare med en massa oväsen där man bor, men frågan är väl om det bara är alkohol och droger som spelar in. Vissa människor, påverkade eller inte, verkar ha väldigt svårt att gå i lagom volym, prata lagom högt etc. Nej, bättre kontroll, eller bättre isolerade bostäder kanske vore något?

NP: Khoma - One of Us Must Hang

Onsdag

Jag är inte speciellt förtjust i schlagerfestivalen. Jag förstår mig inte på musiken, folket, arrangemanget eller Christer Björkman. Visst, det kan fungera som rätt okej lördagsunderhållning då lördagar troligtvis är den dagen i veckan det är sämst på tv, av någon anledning.
Tydligen är det rabalder till att E.M.D ska vara jokrar i 2009 års upplaga av festivalen. Varför? Tre småsöta pojkar som tillsammans blir som mest en medioker soloartist. Varför måste dem vara med? För att dem lockar unga tjejer att ringa att rösta? Troligtvis, men är det kanske inte bättre att satsa på någon sorts artist/grupp som faktiskt har chans att möjligtvis vinna i Europa senare under året? Nej, tydligen inte. Jag föreslår att vi för en gångs skull slutar tro att Sverige är något överbegåvat land inom musik, och inser att vi inte är bättre än vad vi är. Och att sticka ut kan vi tydligen inte heller göra, det vore ju hemskt, nej vi skickar sånt som vi skickat de senaste 15 åren, var tredje år Charlotte Perelli, var tredje Carola, och så kan vi varva med några mindre kända då och då också. Fantastiskt tänkt.

Förresten, är det inte lite ironiskt att skribenten, Markus Larsson, kallar EMD för scarfmuppar när det enda man ser i hans byliner är en stor svart-vit jävla halsduk? Nog för att dem säkert är scarfmuppar, men ändå?

NP: Sentenced - Fragile

Tisdag

Håller på att sätta ihop en lista över de 10 bästa filmerna från 2008 som ska publiceras på filmstar.se, vilket har visat sig inte var det lättaste. För det första så är det många filmera att hålla koll på, för det andra svårt att veta vilka som kommit i år och vilket som kom sen 2007 och för det tredje känner jag att jag inte sett i närheten så många filmer från 2008 som jag borde gjort.
Första platsen har jag redan spikat, och kanske inte helt oväntad knep The Dark Knight den. Sedan blev det hela mycket svårare. Däremot var de största besvikelserna betydligt lättare att lista.

1. The Incredible Hulk
2. Tropic Thunder
3. 10 000 B.C.
4. Cloverfield
5. Chronicles of Narnia: Prince Caspian

Några av dessa filmer är betydligt sämre än andra, som t.ex. 10.000 B.C. som är tämligen genomrutten, andra är bara besvikelser. The Incredible Hulk såg jag fram emot väldigt mycket innan den kom. Med tanke på The Hulk från 2003 kändes det som att årets version äntligen skulle göra den gröna jätten rättvisa. Trots bra skådisar som Edward Norton och Tim Roth kan jag inte undvika att känna mig besviken. Känns som att Hulken och Superman inte går att göra vettiga filmer av längre. Nu är ju dock 2003-versionen rätt underskattat, och en kombination av dessa filmer hade enligt mig varit det ultimata.
Tropic Thunder lider lite av samma syndrom, bra skådisar, någorlunda kompetent regissör, men hela filmen faller ihop. Kanske är det en film som kräver flera visningar innan den når ordentligt fram, men just nu är det en besvikelse.

NP: Joan Osbourne - One of Us

100

Äntligen dags för inlägg 100. Känns nästan lite lustigt att man författat 100 st inlägg med tankar som ingen annan än jag själv bryr mig om. Fast sen så kanske det är så att jag inte skriver för någon annan än för mig själv, sen är det väl väldigt trevligt om nu någon gillar det man skriver.

Nåväl, häromdagen såg jag som sagt High Fidelity, vilket bidrog till att idéen till detta inlägg kom. Således kommer jag att lista låtar som bör spelas på min begravning. Nej, jag hade nog inte tänkt att dö än, men i ett avsnitt av den alldeles underbara serien Six Feet Under bråkar två syskon om vilken låt deras avlidne bror ville höra på sin begravning. Därav denna idé. Låt oss börja:

• Sonata Arctica - The End of This Chapter
• Coheed and Cambria - Wake Up
• Metallica - The Unforgiven II
• Khoma - Like Coming Home
• Behemoth - Ceremony of Shiva
• Sentenced - Killing me, killing you
• Nevermore - Believe in nothing
• 69 Eyes - Wasting The Dawn
• Rush - The Spirit of Radio
• Outfield - Your Love
• No Fun At All - Second Best
• Audioslave - Like A Stone
  

Det där är väl det jag kommer på för tillfället. Det är kanske inte världens bästa låtar, men antagligen några av dem som betytt mest för mig nån gång. Några av låtarna har jag säkert inte lyssnat på på flera år, men likväl förjävligt bra låtar.
Det här inlägget visade sig betydligt svårare att skriva än vad jag trodde då jag har alldeles för mycket musik som är bra och som betyder nånting. Kanske inte är världens roligaste inlägg heller, men det tror jag faktiskt inte att jag bryr mig om.
Om jag endast skulle få välja en enda skiva att spela upp på denna ytterst fiktiva begravning skulle det, utan tvekan, bli Coheed and Cambria - Good Apollo, I'm Burning Star IV, Vol. 1: From Fear Through The Eyes Of Madness. Varför jag skulle välja den tänker jag återkomma till.

Fredag

Igår när jag kom hem från jobbet upptäckte jag att en av mina favoritfilmer var på tv, nämligen High Fidelity. Fruktansvärt bra film om jag får säga det, tyvärr missade jag ju halva, så jag satte igång en egen liten filmvisning istället med samma film. Eftersom High Fidelity handlar till mångt och mycket om musik, så kan vi nog räkna med att inlägg 100 kommer att handla om detsamma. Troligen kommer jag att lista lite olika musik till olika tillfällen, precis som i filmen. Varför ha egna idéer när man kan använda andras?

NP: Jon Oliva's Pain - Realitys Fool

Torsdag

Inlägg 100 närmar sig med stormsteg, och jag har en liten idé om vad jag ska skriva om, men inget givet. Så om någon har något förslag så är jag idel öra.

Något som slår mig just nu när jag ser på ICA-reklamen är hur gammal Paul ser ut. Tror nog att det är dags för ICA att överge konceptet med den "skojiga personalen i den vanliga ICA butiken". Känns som det hållt på ett antal år för länge. Tacka vet jag Telia, dem vet hur man gör bra reklamer. Och när jag ändå diskuterar reklamer kan jag ju passa på att säga att både reklamerna för Xbox och Wii är tämligen efterblivna. Xbox-reklamerna är väl inget speciellt egentligen, förutom den lustiga rösten som pratar på slutet: "Xbox 360 från 1799kr". Den mannen låter väldigt lustig. Wii däremot är nog helt och hållet efterblivet. Fullständigt meninglösa reklamer och animals crossing där dem får tjejen som medverkar i reklamen att verka 12 år gammal när hon säkert är minst 25 känns som inte ett helt lyckat koncept. Fast det är klart, om dem faktiskt hade använt en tolvårig flicka i reklamen och man sedan kan använda kamera i "spelet" så att andra kan se en hade det antagligen redan stått i aftonbladet med stora rubriker: "Tvspel - Pedofilernas nya tillhåll".

NP: Vader - Sothis

Onsdag

Idag sade jag upp mig från mitt jobb. Kändes lite lustigt fast samtidigt rätt skönt. Jag trivs bra på jobbet och det är trevligt folk och bra betalt, men kände att jag inte vill offra min resa för att ha kvar jobbet. Är nog inte helt omöjligt att få ett nytt jobb om jag så vill ha det någon gång. Och när vi ändå pratar om jobbet så får det mig att tänka på mjukisbyxor, mysbrallor, träningsbyxor etc. Jag förstår inte varför folk envisas med att använda dem överallt. Visst hemma eller liknande kan man väl använda det, men varför måste folk använda dem i skolan, på stan, i affärer etc. Dem är inte snygga och enligt mig inte sköna heller, snarare ser det endast sunkigt och löjligt ut. Nu är det inte så att jag är någon modefascist eller klädsnobb på något sätt, det är bara det att jag verkligen inte gillar mjukisbyxor i det offentliga. Iof så bryr jag mig inte speciellt mycket, men på jobbet har man mycket tid att betrakta folk. Kan heller inte komma på någon egentlig anledning till att jag inte gillar mjukisbyxor mer än den jag redan sagt, får nog kontakta psykolog Karlsson för vidare analys.

I övrigt köpte jag mig tre st cd-skivor dagen till ära:

Darkthrone - A Blaze in THe Northern Sky
Tiamat - Sumerian Cry
Nightingale - I

NP: Behemoth - Inner Sanctum

Måndag

Six Feet Under är en av de bästa, om inte den bästa jag någonsin följt. Varför? Vet inte, kanske den svarta humorn, dem deprimerande människorna eller kanske bara för att den handlar om begravninsentrepenörer. Vad jag vet är att den är fruktansvärt bra. Det lustiga är dock att på slutet av serien är man så less på vissa av rollfigurerna, speciellt Nate (Peter Krause) att man bara önskar att han vore död. Nu är det inte så att det är en dålig karaktär, utan man blir så jäkla less på hans velande fram och tillbaka. Frågan är dock om inte Ruth är bäst i serien. Frances Conroy som spelar henne gör ett riktigt bra jobb som den deprimerade och osäkra mamman.
Sen är så klart Michael C. Hall min personliga favorit. Fruktansvärt bra spelat av honom genom hela serien, med tanke på att det var hans första tv-jobb någonsin. Förvisso var han tämligen etablerad på Broadway, vilket syns på sina ställen genom serien.
Att säga vilken av säsongerna som är bäst är väldigt svårt, men måste nog iaf säga att säsong tre var lite av en besvikelse. Mellan de resterande fyra är det nog dock dött lopp (...) då det är jäkligt svårt att bara se ett avsnitt. Plus också för att varje avsnitt visar hur någon dör, vilket i vissa fall är tämligen intressanta dödsfall.

Känner att jag måste samla lite tankar för att kunna göra en ännu utförligare redogörelse varför alla borde se denna serie. På återseende.

Betyg:
5 av 5 likkistor

Onsdag 18.41

Det finns vissa människor inom musikbranschen som man tydligen ska vara väldigt noga med vilka ord man väljer när man pratar med/om dem. Dave Mustaine (Megadeth), Glen Danzig (Danzig, ex Misfits) till exempel. Sen finns Axl Rose. Dr Pepper lovade att ge alla amerikaner varsinn dricka om Guns n' Roses album Chinese Democrazy kom ut 2008. Och det gjorde den ju efter 14 års väntan. Huruvida albumet är bra eller inte låter jag vara osagt, men Axl Rose verkar ha noll självdistans eller humor, då han stämt Dr Pepper och kräver en ursäkt. Japp, mannen som visat noll respekt för sina fans vill ha en ursäkt. Känns stabilt och verklighetsförankrat.

NP: Edguy - Dragonfly

Onsdag

Idag är det onsdag och det är skittråkigt väder. Just nu önskar jag att jag vore i London och tittade på Coheed and Cambria. Detta fantastiska band gör nu en serie konserter om 4, där de spelar igenom en skiva från första till sista låten per kväll. Det känns lite surt att man inte var där, men men. Istället har jag min egen konsert serie där jag lyssnar igenom en skiva per kväll. Kanske inte lika tufft, men nog så bra. Ikväll är det Good Apollo som gäller, och tydligen måste jag lyssna om på gårdagens In Keeping Secrets eftersom den konserten var tvungen att avbrytas och spelas nu istället på fredag. Man kan definitivt ha det sämre, och för att toppa det hela så blir det Live at the Starland Ballroom någon kväll också.
Nu ska jag laga mat till min far som ska inhysas för natten. Pasta med kantareller och kycklingfilé. Kan nog bli rätt bra.


NP: Shabutie - Kinderwhore

Tisdag

Efter en liten diskussion med Johannes tidigare idag, kom önskemålet fram att jag ska skriva om tv-serier, och vem är jag och neka den gynnaren?

Först och främst så anser jag att rätt många tv-serier är rätt bra, men det är få som håller mer än en-två säsonger, om ens det. Vissa blir ju också tyvärr nedlagda innan de ens fått en ärlig chans, eller för att folk inte förstår den, t.ex. Arrested Development.
Men iaf, mina favoriter är nog följande av serier som av någon anledning slutat att sändas, och så tror jag att vi struntar i genrer:

• Six Feet Under
• Carnivale
• OZ
• Arrested Development

Dexter känns som en serie som de flesta känner igen och möjligtvis Six Feet Under också, men de andra är nog något mindre kända och färre som faktiskt satt sig in i. Carnivale är en fruktansvärt förbisedd serie, som en mix av Twin Peaks och valfri sagoberättelse för vuxna.
Och för att ta med en komediserie också så väljer jag Arrested Development som personliga favorit, inte något för alla, då humorn kan tyckas vara rätt speciell. Men om man ger den en chans så är det definitivt värt det.
Av serier som fortfarande går på tv är nog detta det jag följer, med varierande entusiasm och intresse.

• Dexter
• It's Always Sunny in Philadelphia
• Heroes
• Burn Notice
• Smallville
• How I Met Your Mother
• 30 Rock
• Lost
• House MD.
• Family Guy
• The Simpsons
  

NW: Simpsons

Måndag

Den här måndagen har nog varit ovanligt händelserik, eller egentligen inte, men några saker har väl ändå hänt. Äventyret började med att min mobil fick ryck och började blinka som en idiot. Efter många om och men lyckades jag få den att sluta och kunde äntligen somna.
Förmiddagen började med att jag satte mig hos frisören för att snygga till mig, vilket gick rätt okej. Tämligen nöjd må jag säga, även om jag för tillfället mer ser ut som Hitlers svensk-jugoslaviska motsvarighet. Sedan följde det största och kanske viktigaste av dagens händelser:
Jag bokade min resa till Nya Zeeland. Så den 25 Januari är det jag som befinner mig på arlanda för att så småningom landa i Auckland ca 2 dygn senare. Kommer bli en härlig flygtur och jag som inte alls kan sova på plan kommer nog inte alls vara förstörd.
Snart är det dags för inlägg 100 på denna blogg, vad jag ska skriva då har jag ingen aning om, men något vettigt känner jag för ändå. Endast tiden kan väl utvisa vad de kan bli, och om det är någon som har något förslag är det varmt välkommet.

Vill även passa på tipsa om denna artikel som publicerades i gårdagens aftonbladet. En tämligen bra redogörelse för världens bästa serienovell.