Måndag 23.54

Klockan är 23.54 och jag sitter och skriver på min första novell. På en halvtimme har jag lyckats tre fjärdedels A4. Det är fan skitsvårt att få ur sig det man vill utan att det låter töntigt. Fast jag känner att även om det inte blir bra så är det riktigt roligt. Jag räknar inte med att bli en ny Astrid Lindgren, vilket iof kan bero på att jag försöker skriva en thriller och inte en barnbok med en romantiserad bild av det småländska bondesamhället. Inte heller skriver jag om barn på anabola steroider eller småpojkar på luffen som träffar en medelålders luffare som tar honom under sina vingar.
Det kommer heller inte att bli nån löjlig polisroman där vanliga dödsfall inte längre är tillräcklig läskiga utan man måste slänga in narcissistiska och kannibalistiska nekrofiler med schizofrena drag för att det ska bli någorlunda eget.

NP: Dewey Cox - Walk Hard